There's no way that I could possibly forget him like he got me and forgot me




lite sur idag.

faktiskt.

Lycka!


Hakuna matata, beatch

Så det så!

If it's the right time.

Jag börjar känna mig levande igen. Glad, pepp. Inspirerad. Det - känns - SÅ - bra. Och nej jag har fortfarande ingen större kontroll, sover fortfarande väldigt dåligt, men det är något som har förändrats. Det känns okej liksom. 

Det är tentavecka och jag känner att det inte är hela världen, chill. Jag kommer klara det. Världen går inte under. Jag går inte under. Det börjar dra ihop sig, jag känner självklart stress, men stressen är inte längre min värld. 

Det känns bra. Jag känner mig lätt.



Lördax!

 

Fyra instragrammare. Ni hittar mig under namnet Fernmo. Har så fastnat. Instagram är ju typ. bäst.


Som att gå in i en vägg.

Fruktansvärt. trött. kan. inte. producera. nåt. skit-tenta. Grått. misär. öken. 



För ni är mina små hjärtan.


Mommy & Daddy.

Jag har världens bästaste bästa föräldrar.








And you give yourself away. Eller?


Fniss. Vem har kunnat undgå att det är alla hjärtans dag imorgon? Inte jag. Blir lika fascinerad i år att folk är så engagerade. Självklart försöker de flesta dra på attityden "va? oj, gud det är ju så överskattat, nej vi har inte planerat något särskilt". Eller hitta andra jargoner: "nej jag och min kompis ska ut och dricka vin och dansa och fullständigt skita i allt vad män heter! vem behöver en man?!" fast ändå vill man ändå bara ha någon, iallafall just den kvällen.

Fniss.

Herregud, jag lever, jag överlever. Jag gråter, jag DÖR inte. Förvånansvärt hur mycket man hinner tänka en sömnlös natt. Okej, tillbaka till rubriken. Lyssnade på With or without you, och frasen "you give and you give, and you give yourself away". Och då slog det mig. Han fick mig aldrig. Jag delade aldrig något, han fick inte mig, han fick inte veta något om mina tankar, mina känslor och mitt inre. Han fick inte lov. Det ger mig lite tröst faktiskt. Har inte förlorat mig själv. Trots allt. Jag är här. 
Å andra sidan är det lite sorgligt att jag aldrig fick ge av mig själv när jag efter typ, 9 månader, insåg att jag faktiskt ville att han skulle få ta del av mina innersta tankar. Men, när jag ställer upp det på det här viset så blir det mer övergripligt, hanterbart. Det är lugnt. 

Han gick vidare. Deal with it. Ibland hatar jag att jag älskar beteendevetenskap. Vad säger man? Yrkesskadad? Jag tänker, vrider och vänder, jag har blivit min alldeles egna fallstudie. Jag analyserar och reflekterar över mitt handlande, mitt agerande och varför jag reagerar som jag gör. Jag måste förstå. Det är så jag fungerar. Jag funderar, vrider och vänder, förstår. Och när jag har förstått, då kan jag bearbeta, och till slut, gå vidare och släppa taget.
För en sak är säker, jag ältar inte. Man får inte blanda ihop älta med att jag analyserar och vrider och vänder. Det är bara en fas. När den är över kan jag släppa, och då går jag vidare. No turning back. Och det är väl just det som eventuellt känns lite jobbigt. JAg vet att om jag verkligen verkligen släpper honom nu, då skulle jag aldrig återvända. Även om han skulle vilja. Så jag brottas lite där med tankarna "jo men det blir nog vi tillslut" till å andra sidan "anna, han har en flickvän, fatta.". Som jag sa, bearbeta och släppa.

Men när jag tänker tillbaka på att han aldrig fick mig, så blir jag lugnt. Frågor på detta?

Jag vet att livet inte är så simpelt som jag beskriver just nu, att man bara kan bestämma sig och att känslor är svart eller vitt. Men jag förstår att det är såhär cirkeln går. Jargonen. Blir jag ledsen ska jag gråta, hugger det till i hjärtat ska jag låta det hugga tills det går över, jag ska inte ignorera det. Men det är okej. Det är en fas. Jag dör ju inte. Jag tror mig vara i början av bearbetningsfasen, så behöver fortfarande lite distans till allt för att inte hamna snett. Men den där distansen är viktig, och det är inget personligt mot er som drabbas, utan det är för min skull för att kunna bearbeta så bra som möjligt.

I slutändan så känns det som en utanför-kroppen-upplevelse där jag ser mig själv agera och handla som jag gör. Kan inte låta bli att fnissa. Ironins ironi har inträffat. Men det är kul, det är nytt och precis som min header säger, jag vet ju inte vad som dyker upp. Åter till beteendevetenskapen; det är alltid spännande och intressant (kanske inte alltid lika kul) att upptäcka nya känslor och sidor hos sig själv. Men man är komplex, man utvecklas. Kära vänner, jag tar tillbaka allt jag någonsin sagt om kärlek. Jag hade ingen aning!

Men jag är fortfarande jag. Jag är fortfarande rädd för förhållanden, jag vill inte ha ett förhållande de närmsta 3 åren, och jag är noga med min integritet. Jag ville ha honom. Han ville inte ha mig. Herregud. Jag har skinn på näsan. Måste bara få distansiera mig först.

Så det är det jag gör nu. slickar såren.

02:57





Kan inte sova mer än 3 h.
Tror det blir all sömn jag kan samla på mig den här natten.
Ni vet känslan.

Vaknar upp svettig, den var ny. Inte som en frusen människa, varm - alldeles för varm.
Stirrar i mörkret ett tag.
Min hand hittar cocos mjuka päls och vi ligger där i mörkret, han och jag, och bara andas.

tassar upp efter ett tag, toa, köket.
Fångar en sorglig version av mig själv i spegeln.
Mina ögon är inte vackra. Svullna som två boxarögon utan blåtiran.
Det känns som jag har blåtiror.

Det låter som om becca fönar håret.
Men inte kan hon väl föna håret 3 på natten?
Hon har heller inte duschat... Nattens mysterium.

Jag försöker reda ut mina tankar. 
Hjärtat är tomt, jag undrar om det ens slår längre.
Jag ligger här i mörkret. 
Han ligger där borta, i en annan stad.
Med armarna kring henne.

Det är ett sörjearbete. 
Jag har förlorat honom. Jag har förlorat mig själv.
Det är slut.
Säger som Jocke:
Det är över nu och jag som aldrig gillat nostalgi,
jag gråter nu, så släck mitt ljus.

Jag vill inte vara den som är den,
En ledsen människa.
Hon som har tappat hoppet.
Hon som har tappat gnistan.
Hon som inte vågade.
Jag vill vara mig.
Hon som var stark.
Hon som kunde släppa.
Hon som kunde väja för smärta.
Hon som inte ens kände smärta.
Tills hon träffade dig.

Vad hände med henne?

Hon dog ikväll.






jag kan inte ta det.

Jag vet inte hur jag ska göra, hur jag ska reagera, hur jag borde reagera eller vad som krävs för att avreagera sig. Allt är så nytt. Jag gillar inte. Fröken stabil blev fröken labil, javisst. Å ena sidan vill jag dränka mina sorger genom att förtära osunda mängder alkohol, göra otroligt dumma saker, detta för att sluta tänka på det jag tänker på och istället ångra det jag gjorde under fylletimmarna, - äta otroligt stora portioner glass, direkt ur kartongen såklart, fett, socker, kolhydrater, moffa osund mat - för ingenting spelar ju någon roll längre. Eller tvärtom, sluta äta, för det är ju klart att man inte har någon matlust när livet är trasigt. Det finns ju såklart massvis av andra destruktiva beteenden man kan ta till. Att överösa sig med saker, förtränga alla känslor och bara köra på utan paus. Allt för att slippa tankarna. 

Jag vet inte vad jag ska göra, vilken strategi av destruktivitet jag ska vända mig till, jag vet bara att jag står här tom.
Jag orkar liksom inte tänka på det, jag orkar inte älta, jag orkar inte ångra, jag orkar inte agera. Jag orkar inte bry mig, jag orkar inte att inte bry mig, jag orkar inte släppa det. Jag vet inte vad jag ska göra.

Och nu vet jag inte vad jag brottas mest med? Min egen skuld eller hur det blev. Mitt fel? Nej hans fel? eller mitt fel? Och jag vet inte heller om jag överdriver. För vem säger att det jag pratar om är kärlek? Är det kärlek? Olycklig kärlek så klart. Det är ju så nytt, jag fattar ingenting. Det är nytt för mig.
jag kan inte längre urskilja mina tankar, eller känslor för den delen. Det är kaos, det är tomt, det är likgiltigt, det är för mycket känslor. Behöver distans.
Jag kan inte ta det.


Le love

Our lives don't fit. They cant, that's the simple truth. I wanted, so badly to fight for us, but I'm exhausted. You're moving away again, leaving the country. And so am I, a different country. I just wish we could have just admitted it; we would have fallen in love given half the chance.

So, best wishes all around, of course. And we'll exchange pleasantries and move on. I'll carry on making stupid mistakes, refusing to be vulnerable, and you'll probably fall in love. She'll be wonderful. She'll be perfect. She'll fit. I'll look back and wonder if you remember me. In years to come I might think about what could have been, then put it to the back of my mind. Hey, its the past. Move on. So thank you, and goodbye. All the best.

I wonder which memory of you will stay with me, there are so few.


To build a home

There is a house built out of stone
Wooden floors, walls and window sills
Tables and chairs worn by all of the dust
This is a place where I don't feel alone
This is a place where I feel at home

And I built a home
For you
For me

Until it disappeared
From me
From you

And now, it's time to leave and turn to dust


Mänskliga rättigheter med FN-förbundet.

Har varit på MR-kurs i Jönköping med FN-förbundet och det var sååå inspirerande! Intressanta, relevanta och bra föreläsningar, workshops, diskussioner och rollspel. Är helnöjd och vilka fantastiska människor! En av föreläsarna, johanna Wiklund, OMG, hon är min idol! Hon har gjort allt jag vill göra, typ. Om 10 år vill jag stå där hon står!

Pepp.


young blood.


You know I used to be all business, and then he goes and gets me pregnant.





Yang: It's not that Burke broke up with me. It's how he broke up with me. Like it was business. Like a business trans... Like he's the boss of me.
Meredith: He is the boss of you.
Yang: And what's worse is that I care.

Yang: You know I used to be all business, and then he goes and gets me pregnant.
Meredith: With the stupid boy penis.
Yang: He ruined me. I'm ruined. He turned me into this... fat, stupid, pregnant girl... who cares.

Dr. Cristina Yang: Estrogen.
Dr. Meredith Grey: Penises.

Nämen titta, efter regn kommer solsken.

Åter till klyschan. What would I be without you guys? Älskar att jag kan ringa och vräka ur mig min ilska och irritation. Sen sist på listan ringer man Elin. Alltid när man ringer Elin så kommer hon med så fantastiskt kloka ord att det inte längre spelar någon roll. Och så gråter man en skvätt, hon säger kloka ord, och sen är det liksom bra. Snyft, trösta trösta, le.
Så okej, tack Elsa, Patrik, Carina och Elin för ert stöd idag. Nu känns det inte så jobbigt längre. Jag ska nog överleva detta med.
Jag är glad att jag har er.


Lite humor i vardagen (bara för att mitt liv är så öken).


Akta.


everybody's changing And I don't feel the same

Känslor väck, tankar försvinn.
Jag flyger över kontinenten och där finns du inte längre.
Där finns jag.
Helheten.


Saturday

Min lördagskväll blev plötsligt pissdålig.


Sojaprodukter?

Satt och googlade om Sojaprodukter är nyttigt eller inte (jag har tex bara sojamjölk hemma för att undvika mejerimjölk) så självklart tänkte jag att det skulle komma massvis med bra artiklar och forskning om detta! Tji fick jag. Det är typ skitfarligt och massa annat dåligt. Kaos. Vad ska jag nu äta? Quorn, tofu, sojamjölk, you name it. Farligt. Dåligt. Googla och se. Massa forskning!


Vad ska jag nu äta?


Lejongropen

Lite terapi för själen så där en onsdagsförmiddag.

RSS 2.0