Schlet alltså.

Trött tjej.nu! Ligger i sängen och orkar knappt hålla ögonen öppna. Vad hände där liksom? Sömnbehovet kom ikapp mig I guess :). Precis som för Vito tidigare ikväll! Skrutten...


Puss

Borde plugga men pussar hellre på cocos. Tacomys ikväll med herr forsling! Bra tisdag måste jag ändå säga.


How could I ever believe ten thousand stones would build the best of me.







My days are filled with mistakes
Some that I didn't make
I carry them around

Some people don't feel a thing
Some kind of blissful dream
I wish that I could live that now
Oh, I wish I could live that now

I've seen a lot in my life
I've seen two wrongs make a right
When everything was crashing

I know that you've got your plans
You're always taking your stand
But I was only asking
No, I was never asking

Oh, who knows
What you think of me now
Knowing sooner or later
The truth would come out
But I don't want to look back
Don't want to look back

To ten thousand stones
Hanging deep in my heart
No, I don't know
How they don't tear me apart
How could I ever believe
That ten thousand stones
Would save the fool in me

Ten thousand stones
Would be a strange blessing
Ten thousand stones
Would build the best of me

The cat and the egg

Underbara söndag! Jag är ensam hemma och jag och cocos njuter för fulla muggar! Har plöjt the Kardashian sisters på webbtv, druckit oändligt många koppar te och ja, sa jag njutit? Så här ska banne mig söndagar vara.

Och nu, serie A. Oh yes.


Crazy.


Göteborg,

jag saknar dig lite. Ska du ge mig en lägenhet i höst?



En sån dag.

Idag är det en sån dag så jag stänger helt enkelt av. Ska vi höras imorgon? Ja men vi säger så. Imorgon eller på obestämd tid. 


The dirtiest word that I've ever said. Och ja, peter svensson är så snygg.

Quality time!

Elsa är in town och vi har mest hängt på Babettes, spelat vår egen musik och bara varit. Lite så vi jobbar and I like it!


Wordfeud.

Haha humor!

Och på tal om humor. Jag och mor är wordfeudberoende. Skräll. Hur som helst, vi har som tradition att ringa upp varandra så fort matchen är klar och gratulera vinnaren etc.
Nyss:
Mamma: Orkar du spela en omgång till?
Jag: Javisst, men tänkte lägga mig så vi kan spela från sängen.
Mamma: Ja men då går jag också upp och lägger mig!! Jag sitter vid köksbordet nu!


Haha. mamma :)

När en dörr stängs...

Hittade denna i min inspirationsmapp (hade glömt bort den) och fy tusan vad bra det ÄR! vill förstora upp det och sätta upp på väggen.
Och fine, om det inte blir som jag vill så kan jag ju faktiskt leva lite mer som jag vill - det vill säga, chilla och ta en dag i taget. Tänker sträva och kämpa men lite mer chill tror jag. Orka vara en spänd fiolsträng. Vem orkar med sånna!

Vägrar bli en tråkmåns. This is my life. Nu ska jag återgå till wordfeud-matchen mot mor. Jag kickar ass!

Positivt inlägg!

Ja för tänk, jag kan med! En positiv grej från veckan som gått är att jag till 95% säkerhet vet vad jag ska tatuera och vart jag ska tatuera det på kroppen. Vi snackar 2-3 tatueringar! Sjukt taggad. Får se när jag tar tag i detta.


I may be paranoid but no android.

Alltå I couldn't care less about killar. Så stryk det om det är det ni tror är anledningen till min otroliga bitterhet! Nej killar är kul, bra tidsfördriv så att säga. Kul att tänka på lite annat ibland. Jag vet, jag är en bitch. Skam den som visar andra känslor! (Nej jag tycker det är asstrongt men jag är inte där ännu). 

Nej så här är det va, mitt liv, mina planer och hela JAG kollapsar. Jag har en plan förstår ni, en vision om vart jag ska befinna mig i framtiden, vad jag ska ägna mig åt och så vidare. Och om inte den planen går i lås, ja då vet jag inte vart jag ska ta vägen. Och nu har jag även kommit till den punkt i livet att jag ifrågasätter "det liv jag tänkte att jag skulle leva", dvs. om min kropp ens pallar det. Har liksom vridit mig av smärta i över en vecka nu. Och nej jag tror inte mitt framtida jobb är mindre stressigt än fristående kurser på Universitetet.
Fattar ni poängen?

Och alla ni som försöker få mig att "förtrösta" och blabla. -håll käften.

Hur ska jag kunna förtrösta när jag varken vet ut eller in, och JAG MÅSTE VETA NÅGOT! Jag kan väl iallafall veta vilken stad jag ska hamna i till hösten? ÄR DET SÅ MYCKET BEGÄRT?!

*Suck*

Nåväl. Nu vet ni lite iallafall.
tss.. killar. som om det skulle va problemet!




You don't need to upset me now I'm gone

Träffade Isabelle för en fika idag, kräkte ur mig min bitterhet och fick en känsla att hon blev lite ställd, hon är väldigt snäll och jag är väldigt bitter. När vi skiljdes åt gick jag till hemmakväll och hyrde tre filmer. När jag kom hem lagade jag mat, tog ett fotbad och satte på filmen. Jag tillät mig att vara sjukt girlie och fixade både pedikyr och manikyr. Girlie ba, fett värt.


Mycket toppar och dalar så att säga!

Grymt sugen på Falafel. Lite sent nu kanske, men imorn? Hittade ett recept så kanske ska testa och laga det imöra! 

Hur som. Dagen har varit bra och dålig. Bästa var att jag har bokat frisörtid och min frisör är grym! Jag gillar henne. Jag fick även en liten träff med Hillie och tjena blixten vad längesen sist det var! Sen fick jag även mina nya iphoneskal så ja, nöjd tjej där. Dagens minus då; jag fick tullavgift på 219 spänn, jag gick av bussen för tidigt och fick gå i vad som kändes som en mil med cocos innan jag kom fram till veterinären. Och på tal om veterinären, nästa vecka ska cocos opereras. ytterligare ett minus är att jag kanske inte får mitt stipentium och då blir det inte nicaragua. Nej då blir det skit-linkan och nån c-uppsats jag inte alls brinner för. DÖR! det värsta av allt är att jag inte kan dränka mina sorger i choklad. 

Ville liksom bara gnälla lite. 

Gnäll gnäll.





Now you're just somebody that I used to know.

You can get addicted to a certain kind'a sadness
Like resignation to the end, always the end
So when we found that we could not make sense
Well you said that we would still be friends
But I'll admit that I was glad it was over

But you didn't have to cut me off
Make out like it never happened and that we were nothing
I don't even need your love,
but you treat me like a stranger
And that feels so rough
No, you didn't have to stoop so low
Have your friends collect you records
And then change your number
Guess that I don't need that though
Now you're just somebody that I used to know

Now and then I think of all the times you screwed me over
But had me believin it was always something that I'd done
But I don't wanna' live that way,reading into every word you say
You said that you could let it go,and I wouldn't catch you hung up
on somebody that you used to know




Shoes and booze


So am I good or bad?

Känner mig ambivalent i januaris musikstil. Har totalt snöat in mig på Madrugada, den mörka melankoliska stämman samtidigt som jag rådiggar Roos Jonkers soul-jazziga röst. Helt olika världar. Precis som jag, jag står med en fot i två olika världar.


Märks det att metodkursen är över?

Nu har jag ett liv och bloggar mer frekvent! Eller liv och liv, jag är sjuk och har varit sängliggandes sen i söndags. Yey. Nåväl, ville bara säga att jag precis VANN mot mamma. 

Nöjd tjej ba. Puss.

Wordfeud

Mamma och jag spelar Wordfeud. Hon vinner jämt.


Det verkar som att fler vill ha mig i Estocolmo.

Elin, Lovisa. ...hallå?!


Nåväl. Det var inte det jag skulle skriva. Så här e leget va, jag sitter och väntar på att mitt ägg ska koka klart... Eller nä. Eller jo, det gör jag faktiskt, men det var inte det jag skulle skriva heller.
Grejen är den att Cocos har inte blivit bättre och idag fick jag tummen ur och ringde veterinären igen. Boka ny tid. Tänkte boka tills nästa vecka men så sa hon att det fanns en tid på fredag. Fick minnesförlust och tackade ja. Problemet är att jag är osäker om jag fått csn tills dess och med mina 127 kr på kontot tror jag inte jag kommer så långt. 


Mjao. Cocos, bli frisk.



If it makes you happy then why the hell are you so sad?

Det kan man fråga sig.

OMG 4! (sista OMG:et)

Ytterligare en dröm-master utbildning finns i Göteborg. Så kära vänner, Stockholm mot Göteborg. Vilken stad vinner?


OMG 3!

Masterprogram i socialantropologi, 120 hp

Master's Programme in Social Anthropology, 120 hp, 120.0 credits

avancerad,

Skriv ut

 

Vi lever i en komplex och föränderlig värld som alltmer kännetecknas av globalisering och transnationella processer genom intensifierade kulturella flöden, nya marknader, migration och informationsteknologi. Programmets målsättning är att ge en gedigen utbildning i socialantropologi. Studierna är flexibla och erbjuder möjlighet att välja specialiseringskurser från institutionens lista över kurser på avancerad nivå där utbudet av undervisade kurser kommer att variera terminsvis. Det blir även möjligt att efter överenskommelse välja specialiserade kurser ifrån andra institutioner för att skräddarsy en individuell inriktning. Obligatoriska kurser är antropologins teorihistoria, vetenskapsteori för antropologer samt antropologisk metod.

Specialarbetet (30 hp.) upptar en termin. Ämnet väljs i samråd med handledare. En Masterexamen i socialantropologi öppnar för flera olika yrkesalternativ, förutom till en forskarkarriär. Antropologer arbetar både inom den offentliga och den privata sektorn. Många arbetar som handläggare i sammanhang där antropologens speciella perspektiv på människor och kulturer är värdefullt, såsom inom internationell verksamhet, biståndsarbete, mångfalds- och integrationsfrågor och utredningsverksamhet. Medier och kommunikation, kulturfrågor och utbildning är andra viktiga verksamhetsområden. Antropologers kunskaper efterfrågas även inom marknadsanalys och i reklambranschen.


OMG 2....

Haha, kanske var liiite väl trött igår när jag hittade socialantropologi utbildningen. Trodde den var en master... Letar vidare..

OMG!

Dör lite grann. Tror jag vet vad jag ska göra: Elsa. Jag kommer till stockholm!

Kandidatprogram i socialantropologi, 180 hp

Bachelor's Programme in Social Anthropology, 180 hp, 180.0 credits

Grundnivå, Heltid

Skriv ut

 

Är du intresserad av att lära dig hur människor formas i sociala och kulturella sammanhang? Vill du lära dig att analysera och förstå samhällsfenomen – kunskaper som är efterfrågade på arbetsmarknaden? Då är kandidatprogrammet i socialantropologi något för dig!

Socialantropologin studerar social och kulturell mångfald ur ett jämförande och globalt perspektiv. Ämnet utforskar variationer i mänskligt tänkande och handlande men också vad det mänskliga har gemensamt. Till skillnad från kvantitativa samhällsvetenskaper, som ofta bygger på statistik och datamodellerade analyser, använder socialantropologin framförallt kvalitativa metoder vilka kan ge en djupare och mer ingående förståelse av de sociala fenomen som studeras. Som student lär du dig att förstå, förklara och ifrågasätta det som händer i dagens samhällen. Du tränar dig i att se kritiskt på din omvärld och att tänka systematiskt, analytiskt och självständigt – kompetenser som är viktiga och efterfrågade i arbetslivet.

Kandidatprogrammet leder till en examen i socialantropologi (180 högskolepoäng), antingen med en allmän inriktning eller en specialiserad inriktning mot globalisering och transnationell antropologi. I programmet läser du minst 120 högskolepoäng i socialantropologi, det vill säga fyra av de sex terminerna. Under det första året läser du Socialantropologi I och II, därefter läser du två valfria terminer på en annan institution eller kanske utomlands. Vill du arbeta med bistånd i Nicaragua, som handläggare på migrationsverket, eller kanske på en reklambyrå? Tillsammans med institutionens studievägledare väljer du kurser som passar dina intressen och din väg in i arbetslivet. Under det sista året fördjupar du dig ytterligare i socialantropologi och läser en termin om metod och datainsamling innan du under den sista terminen skriver ett självständigt examensarbete som också avslutar utbildningen. Du kan exempelvis välja att skriva om vattenförsörjning i Tanzania, hedersrelaterat förtryck i Sverige, eller om livet på en ambassad i Paris – valmöjligheterna är många. Kandidatprogrammet i socialantropologi erbjuder alltså många olika vägar och alldeles säkert en som passar just dig.


Set them free.

Okej, Januaris låt har definitivt blivit denna Sting-låt. Fantastiskt! Alltså, vilket musikaliskt geni. Blir så pepp av denna och full av "power" liksom. Svår känsla att förklara ändå, inte hybris utan snarare tillfreds med allt. Det är grymt hur musik kan påverka en så. Okej, videon i sig är inte den bästa men den förmedlar stings kärlek till musik.. och trummisen likaså. haha.

You can't control an independent heart
Can't tear the one you love apart
Forever conditioned to believe that we can't live
We can't live here and be happy with less
So many riches
So many souls
With everything we see that we want to possess

If you need somebody
Call my name
If you want someone
You can do the same
If you want to keep something precious
You got to lock it up and throw away the key
You want to hold onto your possession
Don't even think about me

If you love somebody
If you love someone
If you love somebody
If you love someone, set them free


and we were all dancing in a haze.


Morning glory.

Prydligt och fint kan tänkas men duken avslöjar en slarvmaja. Men god frukost var det iallafall!

Jag undrar.

Och jag undrar vart jag ska göra av allt. Mitt piano, mina prylar. Det materiella. Jag har samlat på mig förstår ni, som en ekorre har jag samlat nötter/skatter på jorden. Väskor jag aldrig använt, skor. Kläder. Grejer. Tekniska prylar.

Men nåt har hänt.

Vad händer när jag drar? Vart ska allt ta vägen? Det enda jag bryr mig om är mitt piano, farmors piano - mitt arv. Resten kan ersättas. Men mitt piano är priceless.

Och cocos så klart. Min älskade cocos. Vad ska hända i framtiden?

/.../

Jag berättade för henne att jag inte ska shoppa, som nyårslöfte. Inga onödiga kläder eller skor. Jag älskar att shoppa, det en del av mig - det var en del av mig. 'varför vill du sluta shoppa om det är en del av dig?' bra fråga. Men jag skäms, jag vill inte vara den personen. Jag har mer än tillräckligt, och jag upplever inte längre att shoppingen eller ha-begäret lyfter mig. Hon undrade vad jag skulle ersätta det med. Alla pengar jag skulle lagt på shopping ska gå till organisationer jag vill stödja. Är inte gjord av pengar så jag måste välja något. Shopping-galna Anna passar inte in i min livsfilosofi längre. Dessutom mår jag bättre när jag vet att mina pengar investeras  i något värt, det gläder mig. Jag hoppas den orsaken räcker.

Men jag har inget emot folk som shoppar. Tro mig, jag fattar. Men jag har kommit till en punkt i mitt liv där enough is enough liksom. Det är inget nöje längre, bara pinsamt. Så tillbaka till problemet.

Vart ska jag göra av allt? Hur hamnade jag här?

Jag överväger blocket och tradera och sånt där. Man kanske kan få lite klirr i kassan ändå. Å andra sidan kanske jag borde gå all in och skänka 80%. Vad vet jag?

Blir jag fri utan alla dessa grejer?
Jag vet inte.


Vart ska jag göra av allt.



»Vill du vara fullkomlig, så gå bort och sälj vad du äger och ge åt de fattiga; då ska du få en skatt i himlen. Och kom sedan och följ mig.»

Vad ska jag säga? jag har fått nog.

Vi lever i symbios du och jag.

Saker som gör mig lugn:
När Cocos ligger på sin plats, det vill säga på kudden bredvid mig i sängen och man kan höra honom andas, spinna, gny i sömnen. Eller när han drar min arm mot sig med sin tass och vilar huvudet mot mig. Det är terapi för själen. Pure love. 

Kära katt, vem skulle jag vara utan dig?

Saker jag längtar efter:
Massage
Egen-tid
Beslut om framtiden


Okej, okej. Det är mycket nu och jag kastades in i vardagen med hej och hå. Idag lämnades b-uppsatsen in och det fattas bara en opponering och så kan jag lämna sociologi 2 efter mig. Tack för denna tid! Imorn ska jag in till Uni och lämna in MFS-ansökan och så håller vi tummarna att jag blir en av dom som får stipendiet!

Och på tal om MFS. Igår var jag i Stockholm för informationsmöte med Svalorna och fick träffa på dom andra praktikanterna som varit ute. träffade även en tjej som skrivit sin c-uppsats i Paraguay. Hur sjukt? Hur som helst så kändes det jättebra och jag vill vill vill vill verkligen det här. Samtidigt har jag panik och det var många tårar som fälldes idag under mitt samtal med min "mentor".. eller vad man nu ska kalla det. En insikt växte fram och jag måste låta det ta tid. Tålamod och som sagt, vem säger att man måste rusa fram i livet? 

Hann med lite egen-tid i Stockholm och satt på café i min ensamhet och läste. ÅH SÅ SKÖNT. jag gillar ensamhet och anonymitet. Det var välbehövligt. Men nu är jag tillbaka i Linköping igen och imorn blir det en del fix. Men helgen är ledig och jag längtar så. 

Mycket att tänka på men det gillar jag. Tiden går.



Linköping - stockholm - linköping - nicaragua.

När man mobilbloggar så blir bilderna små, bara så ni vet.
Updaterar mer ikväll, när jag landat, ska bara flänga lite till.

This is the thing

The things that keep me alive keep me alone.



Give me that great october sound

Det är sällan jag tappar fattningen, så okontrollerat, men på resecentrum, när bussen körde ifrån mig. Då rann bägaren över och jag snyftade ikapp till envisa tårar. Att sitta i en soffa och försöka styra upp en uppsats med en splittrad grupp, det är inte prio ett på listan. Håll. masken. 

Tror inte det går så bra. 

Jag orkar inte. Får ständigt höra att jag är för ambitiös för mitt eget bästa. Men jag resonerar så här; gör jag inget - händer inget. Och saker måste hända. Det bara måste det.

Jag blir trött på att ta ansvar och inser att jag gillar att bege mig ut på äventyr där ansvar inte finns. Eller iallafall ett annat slags ansvar än det man ställs inför här hemma. Och även om jag är en pedant planerare så drömmer jag om en framtid där jag kan ta en dag i taget. 

peace of mind liksom.

Pojkar.

Jag hade ett roligt samtal med min vän igår. Vi har killproblem. Eller rättare sagt, hon har killproblem. Jag å andra sidan har inga killproblem. Nej vi kom fram till att jag blivit befriad. Och aldrig tidigare har det varit så lätt. Jag har blivit fjäderlätt. Men, lyckan varar inte för evigt. När man äntligen får lite frid med kärlekslivet så ska studierna gå åt pipan. Jag känner stress. Inlämning på onsdag, stockholm på tisdag, avskedsfest på måndag. Jag - har - inte - tid. Längtar så mycket tills mina två grejer är inlämnade! Men det rullar på fint ändå, ni vet, livet. 

Åter till min vän. Fel killar faller för henne. Vad gör man? Vad utstrålar man då? Och hon är dålig på att dissa. Suck. Jag, jag är kung på att dissa. Därför har jag sällan svansar efter mig, men hon, ja hon är dålig på det och har ständigt svansar efter sig. Jag ska lära henne allt jag kan. Det sorgliga är att jag lider med pojkarna som utsätts för hennes -icke-diss. För hon drar ut på det, lidandet. Trevlig en stund, sen nada. Jag låter dom ju fatta på en gång så slipper dom lida i längden. Nej, hennes metoder är way more kallare än mina. Jag tror jag har hittat min överman när det gäller att vara iskall mot män.
fniss.
åh, galet.

gråt med mig.

Saker som får mig att börja gråta:


Ett avbrott.

Okej, 2012, året jag kommer utgå från en budget. Herregud, hjälp mig. Har redan spräckt budgeten med 4000 spänn. Jag antar att jag får ställa in oslo, göteborg och allt annat skoj. Men jag vet att det kommer vara värt det!
Åh vad jag vill ut NU. Igår var jag och mor på centrumkliniken här i Linköping,  5300 kommer min vaccination + medicin gå på. Svinigt dyrt! 

Jag slipar på min ansökan och har som mål att skicka in den till Boman senast fredag. Måste lägga på ett kol. Ville bara säga hej (och ta en paus från skrivandet). så, HEJ!

2011resuméienklumputanradavstånd.

Och så blev det tvåtusentolv. Det firades med fantastiska människor och vin, sång och skratt. Det var verkligen fint. De senaste nyåren har ju inte varit något att hänga i granen direkt. Det här var över förväntan. Ändå slog tomheten till, ensamheten och kylan hann ifatt en. Men det var okej. 

tvåtusenelva; att mitt liv komplicerades totalt när jag träffade en pojke är en underdrift. Att jag aldrig vet vad jag känner är också en underdrift. Och att jag träffade pojkar i ren förvirring, ja det är inte en underdrift. Det är sanning. Men det är så lätt att vara efterklok! Festade, dansade, smög ut i natten, dropade in på morgonen. Varit på sämsta daten, fått kyssar i smyg och fnissat i natten. Undvikit kollektivvänner, klätt på mig i trapphus och så vidare. Galet. Och ja, det känns som ett annat liv. Slutade skolan, flyttade till Göteborg över sommaren och pluggade fotografi. Drog till frankrike och kände saknad.
Hittade mina känslor för dom fanns visst där någonstans. Berusad av glädje att jag faktiskt kunde känna någonting återvände jag till Göteborg och försökte smälta allt och komma underfund med vad jag ville. Men jag visste att jag behövde tid.
Hösten kom och jag började läsa Sociologi, och pojken försvann ur mitt liv då han skaffade flickvän. Kände mig plågad ett tag tills jag kom över det. Ibland är jag tacksam över att vara någorlunda känslokall. Fortfarande förvånad att jag ens kunde drabbas, av kärlek alltså. Då finns det hopp till och med för mig, även om jag ibland tror att allt bara var en lek mellan oss. Hur vet man? Och ytterligare en sak jag lärde mig från honom är att jag behöver tid. Det kan vara nyttigt för framtiden. Så pojken är ute ur bilden och jag börjar fokusera mer på mig. Plugget kom i första hand och jag slet med att klara metodkursen. Jag jobbade med världens bästa grupp och vi klarade oss alla! Grät av lycka när jag fick VG. Började prata med någon, berättade om gamla sår. Gråtit ut. Skrattat. Fyllt 23. Börjat känna smaken av min framtidsvision.

Och vet ni, jag har då aldrig mått så bra. Kära 2012, I'm yours, I'm yours right now.

RSS 2.0