Jag börjar känna mig levande igen. Glad, pepp. Inspirerad. Det - känns - SÅ - bra. Och nej jag har fortfarande ingen större kontroll, sover fortfarande väldigt dåligt, men det är något som har förändrats. Det känns okej liksom. 

Det är tentavecka och jag känner att det inte är hela världen, chill. Jag kommer klara det. Världen går inte under. Jag går inte under. Det börjar dra ihop sig, jag känner självklart stress, men stressen är inte längre min värld. 

Det känns bra. Jag känner mig lätt.