Wild child

Det är första advent imorn. Helt sjukt. Jag fattar inte vart det här halvåret har tagit vägen. Kämpig höst verkligen men insåg igår att plugget blev räddningen. Jag har haft näsan i böcker hela året, varvat med KBT, och det har inte varit mycket tid över till annat. Min studiegrupp har varit bäst och jag har sällan skrattat så mycket på Universitet. När denna kurs är över kommer jag blicka tillbaka med glädje, (om jag klarar kursen vill säga). Blod, svett och tårar, det kallar jag denna höst.

Det är inte lätt att rädda världen när man bara är lilla jag. Suck. Hur som helst. Operation rödhårig har inletts och jag måste ta det pö om pö för att inte slita ut mitt hår. Så om några veckor kanske ni får se ett slutresultat! Annars då? Jo, jag tappade mitt månadskort idag, mina nya (7 dagar exakt) glasögon har gått sönder, eller snarare en skruv lossnade. Fick mig att inse att det kanske ÄR värt att lägga tusenlapp(ar) på glasögon för kvalité istället för billig skit.... Men jag gillade dessa bågar + att företaget är etablerat. Suck. Går dit imorn och klagar. November känns som en riktigt fet käftsmäll kombinerat med en nedåtgående spiral. Misären tar aldrig slut. Och så är det min städvecka också. Min medicin ger mig biverkningar som orsakar sömnlöshet och jag har mer eller mindre varit en zombie i 4 dagar nu. Inte nog med det, jag förstår ingenting på metodkursen och prestationen höjs då jag MÅSTE klara denna kurs för att ta mig vidare till trean. Ropa inte hej...
Imorgon har jag mitt första handledningsmöte med Boman inför C-uppsatsen så jag håller tummarna att det går  bra. NÅGOT måste ju gå bra. Jag VET att jag bara måste ta mig igenom denna kurs men det är banne mig så frustrerande! Jag vill fatta vad jag gör också. Vi snackar inte tentaångest nu utan kursångest. När tentaångesten kommer smygandes kommer jag väl gå in i någon slags brutal förnekelse eller gå ner mig totalt. ... Muntert inlägg. Eller inte. Men sparka inte på en som ligger ned!

Varning för posebild à la mobilkamera, men jag velar lite med något så ytligt som hårfärg. Funderar nämligen på att göra en rihanna och färga håret rött... Dagens ilandsproblem.

 

Kära vänner,

Jag är ju en sucker för Beteendevetenskap och EQ i all ära. Så självklart fastnar jag när min kompis börjar berätta att hon börjat läsa på om Enneagram. Självklart måste jag också det, min lilla känslo/beteendeanalytiker som jag är. Man kan  beställa boken här och det är sjukt intressant. Rekommenderar alla att läsa den!

Jag skriver, raderar, suddar ut. Gör ett nytt försök, skriver, suddar, radera, delete. Men det är svårt att hitta orden, det är svårt att leta djupt inom sig för att hitta de där bra, ljusa stunderna. Allt blev plötsligt svart. 
Men sen vaknar man. Sakta hör man hur hjärtslagen kommer tillbaka. Man slår upp ögonen. Hör hur andetagen blir jämna och pulsen stabiliseras. Och man reser sig upp och går vidare. Vardagen är både en käftsmäll och räddningen.

Vet inte om det är Jonathan Johanssons texter och melankoliska synthslingor som drar fram mörkret i mig (älskart dock) men herregud. Vad är det för himla förhållande/sambo/baby-boom som inträffar. Snart avskaffar jag mig allt vad socialt nätvärk á la cyberspace för att undvika dessa otroligt tråkiga statusuppdateringar om att Älsklingen hit, och sambon dit, och bäbisen hit och dit. Kräks.

Men hej, jag är kär. På riktigt. I Jonathan Johansson. Som säkert en miljon andra. Men det gör inget. Jag är kär.