För jag kan inte koncentrera mig längre.
haha, jag DÖR!
Rubies and pearl.
Eller spela musik förstås. Som mickie. Min grymma fina mickie.
Veckan genom iphone
Uppsala
Sitter på vandrarhemmet i Uppsala. Ensam i ett kök, sörplar te och försöker hitta stunder att andas på.
Andas in.
Andas ut.
Gårkvällen var mys, fick zonterapi av Carina, pratade andlighet, rödvin och ost-och-kex.
Natten slutade med spya och att pallra sig upp kl 7 var mer eller mindre tortyr. Beccas kommentar vid köksbordet löd ungefär såhär; du ser ut som ett lik...
Bara att pallra sig iväg till seminariet, har känt mig fräschare! ;)
Hem. Slockna i soffan med cocos, vakna av att posten ramlar in. Packa. Bege sig till Uppsala och hej, nu sitter jag här...
Nu kom två, (snygga) killar in till köket. Visste att jag inte skulle sminkat av mig så fort...
Fokus Anna, fokus.
Men så är läget just nu!
Puss.
Tacksam.
Lycklig.
Det går inte att beskriva. Men jag försöker.
Jag är lycklig. Så himla lycklig.
Fjorton dagar.
Och nu började pipa frenetiskt också?!
Och om 14 dagar, exakt, så sitter jag på flyget mot Nicaragua. Sjukare än sjukast.
Och full rulle där.
Och full rulle när jag kommer hem.
Det kommer bli finnemang.
and I'm feeling good.
Fast om sanningen ska fram så undviker jag sådant som är jobbigt. Har egentligen behövt plugga massvis men istället har jag gjort annat "nyttigt" och "nödvändigt". Skurat golvet, vandrat fram och tillbaka till Hemköp med flyttkartonger (hej träningsvärk!), bakat muffins (okej inte jättenödvändigt), städat balkongen, packat om saker från vinden...
To a better life
Veckan svischade förbi och jag är i Stockholm igen. Undrar varför jag envisas med att flänga nu, men jag antar det blir bra. Förnekelser i sitt esse.
Satt på föreläsning idag och tankarna bar iväg åt annat håll. Jag drar snart. Lämnar allt. Börjar om. Glider isär, bygger upp nytt. Får nya vänner, får nytt liv. Lämnar. Börjar längta efter att landa.
Bli seriös. Det pubertala tonårsvirvlet Har tappat sin charm.
Men det bor fortfarande en dåre i mig, en som kommer längta bort efter hyss. Hon kommer alltid få härja. Men allt har sin tid.
Och kärlek, det vill jag inte ha just nu. Bara lite närhet. Nu vill jag bygga upp mitt egna trygga lilla liv. Jobb, bostad, ny stad, nya vänner.
Nyfiken.
Längtar.
Nuet känns fruktansvärt ruttet.
Det är dags att säga adjö, farväl gamla liv.
En dag på spårvagnen i Göteborg.
Hej.
Lite bilder från dagarna. Fin-fint!
Det är dags nu.
who started it?
Jag åkte hem till Linköping, däckade av trötthet 19.30. Upp på föreläsning. Hämtat nytt pass. Fixat. Donat. Lyssnat på Luddes debut på Babettes. Hängde vid flygeln med Emil och jammade. Ut för lite öl och fira. Planera stordåd. Upp. Lunch och fika i solen på stora torget med 3 fina pojkar. Iväg för vaccination. hem. Käka. Tvätta.
Och så vidare, etcetera etcetera.
Hur mår ni?