Veckan svischade förbi och jag är i Stockholm igen. Undrar varför jag envisas med att flänga nu, men jag antar det blir bra. Förnekelser i sitt esse.

Satt på föreläsning idag och tankarna bar iväg åt annat håll. Jag drar snart. Lämnar allt. Börjar om. Glider isär, bygger upp nytt. Får nya vänner, får nytt liv. Lämnar. Börjar längta efter att landa.
Bli seriös. Det pubertala tonårsvirvlet Har tappat sin charm.

Men det bor fortfarande en dåre i mig, en som kommer längta bort efter hyss. Hon kommer alltid få härja. Men allt har sin tid.

Och kärlek, det vill jag inte ha just nu. Bara lite närhet. Nu vill jag bygga upp mitt egna trygga lilla liv. Jobb, bostad, ny stad, nya vänner.

Nyfiken.

Längtar.


Nuet känns fruktansvärt ruttet.


Det är dags att säga adjö, farväl gamla liv.