If we want it it's right.
Ingen höst utan Thomas Dybdahl.
Idag har jag inte lämnat lägenheten. Jag har gått omkring i omatchande kläder (rosa hello kitty-pyjamasbyxor) och en otroligt omatchande svartrandig långärmad från Ginatricot. Otroligt fult men sjukt bekvämt dock. Mycket chill dag egentligen. Läst lite om Asplunds nedkrankning på alla andra sociologiska teorier (humor), lyssnat på p1 och lagat matlådor samt fått en hjärtattack av min egna spindelbild som jag sent igårkväll satte upp på kylskåpsdörren. Självklart glömmer jag detta idag och Elsa får uppleva ett innerligt "jag-dör"-skrik via telefon. Hon har vant sig. Jag undrar hur många dagar det ska gå tills jag slutar skrika och får frid med bilden.
Nåväl. En höstdag som denna så ska jag inte klaga. Jag har ju t.o.m. fått sovmorgon, göra saker och ting i min takt. No stress. En kopp te och lite kladdkaka och jag är riktigt nöjd. Contente. Suger på detta ord och känner mig tillfreds med tillvaron, med mig själv, med mycket. Min mur är mitt fall men min mur är även det bästa med mig. Det inser jag nu. Vill jag verkligen bli av med den? Riva den? Låta någon annan riva den? Jag vet inte. Den kommer bli mitt fall men den har räddat mig i svåra situationer. Mot fiender. Det är min trojamur. Men vi vet ju alla hur den historian slutar.
Ibland blir jag så imponerad över mitt sätt att handskas med saker och ting. Diskuterade detta med min vän. Med lite finare ord kom vi fram till att jag mer eller mindre är känslokall. Eller ja, kanske inte direkt men att jag ältar inte utan lever med mottot w h a t e v e r och har därför väldigt lätt för att släppa taget om t.ex. människor. Men det kan väl inte vara normalt att bara släppa en person som stått en nära -bara sådär-? Jo. För mig är det det. Mitt hjärta slår stadigt. Stabilt. Starkt. Tycker du synd om mig? Gör inte det. Min mur är det finaste jag har. Men en vacker dag kommer även Trojas murar att falla.
“hvorledes kan min, hva vi kaller for livskvalitet, beholdes eller bli høyere? og livskvalitet går overhodet ikke på hva man har, men hvordan man føler man er og hvorledes det er; hva er det som gleder oss?”
/Arne Næss
Kommentarer
Trackback
