Jag undrar.
Och jag undrar vart jag ska göra av allt. Mitt piano, mina prylar. Det materiella. Jag har samlat på mig förstår ni, som en ekorre har jag samlat nötter/skatter på jorden. Väskor jag aldrig använt, skor. Kläder. Grejer. Tekniska prylar.
Men nåt har hänt.
Vad händer när jag drar? Vart ska allt ta vägen? Det enda jag bryr mig om är mitt piano, farmors piano - mitt arv. Resten kan ersättas. Men mitt piano är priceless.
Och cocos så klart. Min älskade cocos. Vad ska hända i framtiden?
/.../
Jag berättade för henne att jag inte ska shoppa, som nyårslöfte. Inga onödiga kläder eller skor. Jag älskar att shoppa, det en del av mig - det var en del av mig. 'varför vill du sluta shoppa om det är en del av dig?' bra fråga. Men jag skäms, jag vill inte vara den personen. Jag har mer än tillräckligt, och jag upplever inte längre att shoppingen eller ha-begäret lyfter mig. Hon undrade vad jag skulle ersätta det med. Alla pengar jag skulle lagt på shopping ska gå till organisationer jag vill stödja. Är inte gjord av pengar så jag måste välja något. Shopping-galna Anna passar inte in i min livsfilosofi längre. Dessutom mår jag bättre när jag vet att mina pengar investeras i något värt, det gläder mig. Jag hoppas den orsaken räcker.
Men jag har inget emot folk som shoppar. Tro mig, jag fattar. Men jag har kommit till en punkt i mitt liv där enough is enough liksom. Det är inget nöje längre, bara pinsamt. Så tillbaka till problemet.
Vart ska jag göra av allt? Hur hamnade jag här?
Jag överväger blocket och tradera och sånt där. Man kanske kan få lite klirr i kassan ändå. Å andra sidan kanske jag borde gå all in och skänka 80%. Vad vet jag?
Blir jag fri utan alla dessa grejer?
Jag vet inte.
Vart ska jag göra av allt.
»Vill du vara fullkomlig, så gå bort och sälj vad du äger och ge åt de fattiga; då ska du få en skatt i himlen. Och kom sedan och följ mig.»
Men nåt har hänt.
Vad händer när jag drar? Vart ska allt ta vägen? Det enda jag bryr mig om är mitt piano, farmors piano - mitt arv. Resten kan ersättas. Men mitt piano är priceless.
Och cocos så klart. Min älskade cocos. Vad ska hända i framtiden?
/.../
Jag berättade för henne att jag inte ska shoppa, som nyårslöfte. Inga onödiga kläder eller skor. Jag älskar att shoppa, det en del av mig - det var en del av mig. 'varför vill du sluta shoppa om det är en del av dig?' bra fråga. Men jag skäms, jag vill inte vara den personen. Jag har mer än tillräckligt, och jag upplever inte längre att shoppingen eller ha-begäret lyfter mig. Hon undrade vad jag skulle ersätta det med. Alla pengar jag skulle lagt på shopping ska gå till organisationer jag vill stödja. Är inte gjord av pengar så jag måste välja något. Shopping-galna Anna passar inte in i min livsfilosofi längre. Dessutom mår jag bättre när jag vet att mina pengar investeras i något värt, det gläder mig. Jag hoppas den orsaken räcker.
Men jag har inget emot folk som shoppar. Tro mig, jag fattar. Men jag har kommit till en punkt i mitt liv där enough is enough liksom. Det är inget nöje längre, bara pinsamt. Så tillbaka till problemet.
Vart ska jag göra av allt? Hur hamnade jag här?
Jag överväger blocket och tradera och sånt där. Man kanske kan få lite klirr i kassan ändå. Å andra sidan kanske jag borde gå all in och skänka 80%. Vad vet jag?
Blir jag fri utan alla dessa grejer?
Jag vet inte.
Vart ska jag göra av allt.
»Vill du vara fullkomlig, så gå bort och sälj vad du äger och ge åt de fattiga; då ska du få en skatt i himlen. Och kom sedan och följ mig.»
Vad ska jag säga? jag har fått nog.
Kommentarer
Postat av: Emma
jag blir...jag blir rörd på något sätt, denna förvandling, helande? <3
Trackback
