There's no way that I could possibly forget him like he got me and forgot me
lite sur idag.
Lycka!
Hakuna matata, beatch
If it's the right time.
Det är tentavecka och jag känner att det inte är hela världen, chill. Jag kommer klara det. Världen går inte under. Jag går inte under. Det börjar dra ihop sig, jag känner självklart stress, men stressen är inte längre min värld.
Det känns bra. Jag känner mig lätt.
Lördax!
Fyra instragrammare. Ni hittar mig under namnet Fernmo. Har så fastnat. Instagram är ju typ. bäst.
Som att gå in i en vägg.
För ni är mina små hjärtan.
Mommy & Daddy.
And you give yourself away. Eller?
Fniss. Vem har kunnat undgå att det är alla hjärtans dag imorgon? Inte jag. Blir lika fascinerad i år att folk är så engagerade. Självklart försöker de flesta dra på attityden "va? oj, gud det är ju så överskattat, nej vi har inte planerat något särskilt". Eller hitta andra jargoner: "nej jag och min kompis ska ut och dricka vin och dansa och fullständigt skita i allt vad män heter! vem behöver en man?!" fast ändå vill man ändå bara ha någon, iallafall just den kvällen.
Fniss.
Herregud, jag lever, jag överlever. Jag gråter, jag DÖR inte. Förvånansvärt hur mycket man hinner tänka en sömnlös natt. Okej, tillbaka till rubriken. Lyssnade på With or without you, och frasen "you give and you give, and you give yourself away". Och då slog det mig. Han fick mig aldrig. Jag delade aldrig något, han fick inte mig, han fick inte veta något om mina tankar, mina känslor och mitt inre. Han fick inte lov. Det ger mig lite tröst faktiskt. Har inte förlorat mig själv. Trots allt. Jag är här.
Å andra sidan är det lite sorgligt att jag aldrig fick ge av mig själv när jag efter typ, 9 månader, insåg att jag faktiskt ville att han skulle få ta del av mina innersta tankar. Men, när jag ställer upp det på det här viset så blir det mer övergripligt, hanterbart. Det är lugnt.
För en sak är säker, jag ältar inte. Man får inte blanda ihop älta med att jag analyserar och vrider och vänder. Det är bara en fas. När den är över kan jag släppa, och då går jag vidare. No turning back. Och det är väl just det som eventuellt känns lite jobbigt. JAg vet att om jag verkligen verkligen släpper honom nu, då skulle jag aldrig återvända. Även om han skulle vilja. Så jag brottas lite där med tankarna "jo men det blir nog vi tillslut" till å andra sidan "anna, han har en flickvän, fatta.". Som jag sa, bearbeta och släppa.
Men när jag tänker tillbaka på att han aldrig fick mig, så blir jag lugnt. Frågor på detta?
Jag vet att livet inte är så simpelt som jag beskriver just nu, att man bara kan bestämma sig och att känslor är svart eller vitt. Men jag förstår att det är såhär cirkeln går. Jargonen. Blir jag ledsen ska jag gråta, hugger det till i hjärtat ska jag låta det hugga tills det går över, jag ska inte ignorera det. Men det är okej. Det är en fas. Jag dör ju inte. Jag tror mig vara i början av bearbetningsfasen, så behöver fortfarande lite distans till allt för att inte hamna snett. Men den där distansen är viktig, och det är inget personligt mot er som drabbas, utan det är för min skull för att kunna bearbeta så bra som möjligt.
I slutändan så känns det som en utanför-kroppen-upplevelse där jag ser mig själv agera och handla som jag gör. Kan inte låta bli att fnissa. Ironins ironi har inträffat. Men det är kul, det är nytt och precis som min header säger, jag vet ju inte vad som dyker upp. Åter till beteendevetenskapen; det är alltid spännande och intressant (kanske inte alltid lika kul) att upptäcka nya känslor och sidor hos sig själv. Men man är komplex, man utvecklas. Kära vänner, jag tar tillbaka allt jag någonsin sagt om kärlek. Jag hade ingen aning!
Men jag är fortfarande jag. Jag är fortfarande rädd för förhållanden, jag vill inte ha ett förhållande de närmsta 3 åren, och jag är noga med min integritet. Jag ville ha honom. Han ville inte ha mig. Herregud. Jag har skinn på näsan. Måste bara få distansiera mig först.
Så det är det jag gör nu. slickar såren.
02:57
Kan inte sova mer än 3 h.
Ni vet känslan.
Stirrar i mörkret ett tag.
Min hand hittar cocos mjuka päls och vi ligger där i mörkret, han och jag, och bara andas.
Fångar en sorglig version av mig själv i spegeln.
Mina ögon är inte vackra. Svullna som två boxarögon utan blåtiran.
Det känns som jag har blåtiror.
Men inte kan hon väl föna håret 3 på natten?
Hon har heller inte duschat... Nattens mysterium.
Hjärtat är tomt, jag undrar om det ens slår längre.
Jag ligger här i mörkret.
Han ligger där borta, i en annan stad.
Med armarna kring henne.
Det är ett sörjearbete.
Jag har förlorat honom. Jag har förlorat mig själv.
Det är slut.
Jag vill inte vara den som är den,
Hon som inte vågade.
Jag vill vara mig.
Hon som kunde släppa.
Hon som kunde väja för smärta.
Hon som inte ens kände smärta.
Vad hände med henne?
Hon dog ikväll.
jag kan inte ta det.
Jag vet inte vad jag ska göra, vilken strategi av destruktivitet jag ska vända mig till, jag vet bara att jag står här tom.
Och nu vet jag inte vad jag brottas mest med? Min egen skuld eller hur det blev. Mitt fel? Nej hans fel? eller mitt fel? Och jag vet inte heller om jag överdriver. För vem säger att det jag pratar om är kärlek? Är det kärlek? Olycklig kärlek så klart. Det är ju så nytt, jag fattar ingenting. Det är nytt för mig.
Le love
Our lives don't fit. They cant, that's the simple truth. I wanted, so badly to fight for us, but I'm exhausted. You're moving away again, leaving the country. And so am I, a different country. I just wish we could have just admitted it; we would have fallen in love given half the chance.
So, best wishes all around, of course. And we'll exchange pleasantries and move on. I'll carry on making stupid mistakes, refusing to be vulnerable, and you'll probably fall in love. She'll be wonderful. She'll be perfect. She'll fit. I'll look back and wonder if you remember me. In years to come I might think about what could have been, then put it to the back of my mind. Hey, its the past. Move on. So thank you, and goodbye. All the best.
I wonder which memory of you will stay with me, there are so few.
To build a home
There is a house built out of stone
Wooden floors, walls and window sills
Tables and chairs worn by all of the dust
This is a place where I don't feel alone
This is a place where I feel at home
And I built a home
For you
For me
Until it disappeared
From me
From you
And now, it's time to leave and turn to dust
Mänskliga rättigheter med FN-förbundet.
Har varit på MR-kurs i Jönköping med FN-förbundet och det var sååå inspirerande! Intressanta, relevanta och bra föreläsningar, workshops, diskussioner och rollspel. Är helnöjd och vilka fantastiska människor! En av föreläsarna, johanna Wiklund, OMG, hon är min idol! Hon har gjort allt jag vill göra, typ. Om 10 år vill jag stå där hon står!
Pepp.
young blood.
You know I used to be all business, and then he goes and gets me pregnant.
Meredith: He is the boss of you.
Yang: And what's worse is that I care.
Yang: You know I used to be all business, and then he goes and gets me pregnant.
Yang: He ruined me. I'm ruined. He turned me into this... fat, stupid, pregnant girl... who cares.
Dr. Cristina Yang: Estrogen.
Dr. Meredith Grey: Penises.
Nämen titta, efter regn kommer solsken.
Lite humor i vardagen (bara för att mitt liv är så öken).
Akta.
everybody's changing And I don't feel the same
Saturday
Min lördagskväll blev plötsligt pissdålig.
Sojaprodukter?
Satt och googlade om Sojaprodukter är nyttigt eller inte (jag har tex bara sojamjölk hemma för att undvika mejerimjölk) så självklart tänkte jag att det skulle komma massvis med bra artiklar och forskning om detta! Tji fick jag. Det är typ skitfarligt och massa annat dåligt. Kaos. Vad ska jag nu äta? Quorn, tofu, sojamjölk, you name it. Farligt. Dåligt. Googla och se. Massa forskning!
Vad ska jag nu äta?